På spaning...



Jag är kapten!

Förrförra helgen var vi Östergötland och fiskade kräftor med matte Klaras kollega Kristove. Det bästa med det var förstås att leta efter hans två katter. Det är alltid kul att fundera över vad de är och om man kan jaga dem. Men när det kommer till kritan och vi får hälsa på Lukas så tycker jag att det är bäst att avvakta istället. Mossa är lite mer oförsiktig och ska nosa både fram och bak, Lukas gick t.o.m. under Mossa. På kvällen när vi skulle sova kunde inte Mossa glömma de roliga katterna på en gång, jag gick dock och lade mig omedelbart. Vi hade varit ute på sjön säkert två timmar för att lägga ut kräftburar. Därefter var det middag hemma innan första vittjningen blev runt midnatt. Då fick Mossa och jag sitta i bilen och vänta under en filt för det var faktiskt ganska kyligt i luften. Dagen därpå bar det av ut på sjön igen, solen sken och jag tog plats i Cecilias knä medan matte fiskade upp kräftor och Kristove rodde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback