Äntligen hemma på nyårsafton...



Ja så här tillbringade jag nyårsaftonskvällen och det var helt fantastiskt skönt. Nu bör jag kanske berätta varför det var lite speciellt eftersom att ligga sked med matte egentligen hör till normaltillståndet.

Det började dagen innan nyårsafton, på eftermiddagen, med att lilla Mossa plötsligt fick svårt att gå och ändå absolut skulle försöka ta sig uppför trappan. Det gick inte alls utan hon bara skakade i hela kroppen och ramlade ner. Jag mådde fint men undrade väl lite varför hon höll på sådär konstigt. Mattarna ringde doktorn och åkte sedan in till Växjö djursjukhus med henne. Jag fick stanna hemma - det var väl sådära. På djursjukhuset fattade dom inte alls vad det var för fel på Mossa och hon kräktes i väntrummet stackarn. Sedan kom mattarna hem utan Mossa och det var konstigt. Efter att ha varit hemma bara en liten stund ringde doktorn och sa att Mossa inte blev bättre utan borde åka till Helsingborg för en extra koll och övervakning nattetid. Då fick jag följa med och det var bra. Mossa verkade må lite bättre så fort hon kom ut från djursjukhuset och fick återse mattarna men vi packade in oss i bilen och körde till Helsingborg dit vi anlände vid 21. Jag sov i min bur medan mattarna tog in Mossa på en grundlig undersökning. Hon var typ bäst på alla tester som doktorn gjorde (alla reflexer, hoppa på frambenen, bakbenen, ett ben, böja tårna, blinka osv). Hon fick åka hem med mattarna, men... under tiden som jag låg i bilen hade jag börjat må dåligt och kräkts. Sedan blev mattarna ganska oroliga när det visade sig att jag plötsligt inte heller kunde gå, när jag skulle kissa ramla jag liksom bara ihop och det var tur att vi fortfarande var utanför sjukhuset. Vi fick träffa samma doktor igen och nu började han misstänka att både jag och Mossa hade drabbats av samma sak, ev. någon förgiftning. Jag var också bra på att visa mina reflexer men kunde inte sluta skaka och mådde i ärlighetens namn inget vidare. Det ledde till att jag blev inskriven och Mossa fick åka hem. Det var mindre kul för jag sov inte en blund på hela natten, när mattarna kom och hämtade mig på nyårsaftons eftermiddag var jag väldigt lättad och glad om än väldigt trött... sov hela vägen hem nära Mossa och matte i baksätet.

Min nyårsmeny bestod sedan av aktivt kol i tre omgångar (blev väckt imorse 06.30 för sista omgången - blääh) men även utsökt hundmat däremellan. Mattarnas nyårsmeny blev delikat MacDonaldsmat, stekt strömming och några kräftor. De skålade i apelsinjuice för att vara redo för eventuella nya utryckningar till doktorn. Nu väntar vi på att få lämna blodprover för att se så att vi är helt friska inuti. Så länge ägnar vi oss åt att återhämta oss med sömn, mat och mycket mys och kel.

Kommentarer
Postat av: Sara

2009-01-01 @ 15:36:47
Postat av: Sara

Vilken dramatisk avslutning på 2008! Skönt att höra att både Mossa och Nemi nu mår bra!

2009-01-01 @ 15:38:15
Postat av: AnnaB

Oj så dramatiskt! Skönt att höra att det verkar bra nu. Jag hoppas att ni alla får ett jättebra 2009! kram!

Postat av: Dina

Hej! Såå skönt att ni är hemma igen! Jag var jätteorolig när jag fick höra talas om vad ni råkat ut för. Själv är jag supernöjd med att nyårsaftonens smällande är över. Jag måste erkänna att jag gömde mig bakom mattes rygg i soffan när det small som värst. Där kändes det någorlunda tryggt och ännu bättre blev det när persienner och gardiner blev fördragna. Nu hoppas jag det dröjer länge innan det smäller så där otäckt igen. Vad håååller dom på med, fattar ni det?



Nu ska jag gå på promenad med husse, och jag har lovat (nästan) att akta mig för att nosa på sånt som kan vara giftigt. Men vad vet man egentligen om sånt?



Vovvekramar från

Dina

2009-01-01 @ 17:01:51
Postat av: Nemi

Jodu Dina passa dig väldigt noga för man kan aldrig veta vad som händer. Vi brukar inte tycka att det är läskigt med fyrverkerier alls och Mossa bara sov igår men jag var också tvungen att ligga tätt intill matte när det smällde som värst - läskigt var det efter att ha varit iväg på sjukhus ett helt dygn.

2009-01-01 @ 20:19:32
Postat av: Åsa Lundgren

2009-01-07 @ 18:31:36
Postat av: Åsa Lundgren

Hej! Vi har Nemis dotter Barrbro och hennes mormors syster Hilda. Vad skönt att allt gick bra! Det var roligt att läsa om almblad i Whippetklubbens tidning, vi kunde inte förstå Barrbros passion för almblad men det fick sin förklaring, kul.



Vi letar efter hundkompisar för promenader eftersom våra hundar behöver mer social träning (de bär sig illa åt när vi möter andra hundar vilket vi ständigt gör) Vi bor i Saltsjöqvarn Nacka och promenerar ofta på Söder. För övrigt är de helt underbara!



Hälsningar från

Åsa, Hans, Moster Hilda och Barrbro



Hälsningar från Åsa, Hans, Moster Hilda och Barrbro

2009-01-07 @ 18:52:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback