balzacfamousblue

Nu har min älskade syster äntligen nedkommit med två välskapta små pojkvalpar. Det var en lättnad att höra att allt har gått bra. När det är dags för mig att valpa kommer de små liven redan att springa omkring i valplådan. Alla mina och mattarnas tankar och varma lyckönskningar går till Kattis och hennes matte och husse nu - snart ses vi igen! På bilden var jag inte mer än 9 veckor gammal....

Ja så här såg jag ut igår kväll vid min kvällsolspromenad runt sjön. Det var inte så kul att agera fotomodell, roligare att leka med pinnar och nosa efter tuggummin, som vanligt ungefär alltså. Matte pussar mig på magen när jag sover och jag äter med god aptit numera, både morgon, middag och kväll.

Jag kunde just inte ha det bättre tror jag. Det är riktigt ruskväder ute och sedan i onsdags morse finns en av mattarna alltid antingen i sängen (länge på mornarna) eller i soffan (med duntäcket och kuddarna). Jag sympatisover och myser allt vad jag orkar tillsammans med sjuklingen som grymtar något om att öroninflammation är det värsta som har hänt henne.

Idag blev jag visserligen utsläpad på en långpromenad i blåst och regn, men med tanke på att det vankades finska piroger och katter vid målet var det ändå helt OK och så tog vi bilen hem sedan. För övrigt är jag allt mindre intresserad av vanlig hundmat, kanske mår jag lite illa för att jag troligen är dräktig eller så har jag bara vett nog att utnyttja situationen och se till att få extra goda saker på maten (läs: åtminstone leverpastej). Andra tecken på att jag väntar smått är att nog att mina tuttar är ganska stora eller lite längre och rosa och sedan påstår mattarna att magen är lite spänd, kanske.... Jag njuter av att sova med sällskap hela dagarna och tycker att öroninflammation inte verkar så himla dumt ändå. Fast det är klart påsklov är ju också en bra grej, med glada friska mattar och mycket spring över stock och sten.

Jag har haft en fantastisk helg med massvis av uppmärksamhet av stora och små. Allt har varit toppen, även Emmas lilla hand som pillade på min nos när jag kröp ner under hennes mammas täcke imorse. Det gjorde inget att hon ville undersöka mitt huvud när jag ville sova. Det var mest bara så himla härligt att kunna byta från en säng till en annan och utöka sovmorgonen med ett par timmar. Sedan var det också toppen att min favvokudde flyttades runt till nya bra liggplatser. Jag skulle absolut kunna tänka mig en sån där liten människa i familjen i framtiden. Nu när hon och hennes goa mamma Nina har åkt känns det ganska tomt. Jag passade på att falla Nina om halsen några gånger för att visa min uppskattning, det är bra med människor som gillar att kramas tycker jag.

Det är tur att jag är så söt och att mattarna har så sjyssta kompisar som alltid låter mig ligga i knäet, så nära jag vill. Här är det Marie som får vara min huvudkudde när klockan har passerat midnatt...

Feliz och jag brottas på mattan

Igår var det tjejfest hos Anna vid domkyrkan. Jag hade tyckt dagen var lite sisådär fram till kvällen; övningskört med Linda, varit på stan och letat tuggummin, varit hungrig och lite tjurig. När jag kom till Annas fest var vi nästan först; jag sprang runt och kollade läget. Sedan kom Feliz och då blev det hur kul som helst: vi rusade hit och dit tills vi blev trötta och sedan lekte vi på mattan, käftades och försökte rida på varandra men då gällde det att surt bita ifrån. Sedan var det kul att leka igen!