balzacfamousblue

Så här söt är min dotter Siri! I lördags sågs vi för första gången sedan hon flyttade från Anna Lena, Dick och Hedvig i Enköping. Hon bor i Blekinge med sin matte Sofia och de verkar ha det väldigt bra tillsammans. Dessutom har Siri flera hundkompisar som hon kan leka med. Även om jag verkade lite ofokuserad när vi sågs på racet hann jag märka att Siri var väldigt gosig och gärna pussade mina mattar. Det var verkligen roligt att Mossa och hon fick busa loss på gräsplanen och toppen att hon hade möjlighet att komma förbi!

Här kommer jag och jag springer mitt allra snabbaste och har favorittäcket på! Det var helt otroligt kul att få springa igen och göra race-comeback efter mammaledigheten. Bilden är inte den bästa men det struntar jag i, det känns bra att visa hur det verkligen såg ut och i sanningens namn så låg jag väl inte riktigt först utan mer sist och det var väl inte mitt livs snabbaste lopp utan kanske mer det långsammaste men... det var SÅ kul och jag ska fortsätta att låta Mossa jaga mig i bokskogen hela hösten. När det sedan är dags för nästa säsong kommer jag att slå nya rekord - garanterat. Min dotter Siri kom förbi och hejade på mig när jag sprang, men jag hade knappt tid att hälsa på henne. Mossa hälsade desto mer...se bättre bilder ovan.

Ikväll lämnar jag över bloggandet till Mossa som är typ lika trött som på bilden som togs på Havglunt 5 augusti. Mossa skriver...

Idag var matte och jag på kurs och även om matte har pratat om det i flera veckor så fattade jag inte mycket eftersom jag var så ruskigt morgontrött. Vi åkte bil och sedan fick vi gå en bra bit på grusväg. Det var inte så kul men när vi kom fram till ett rött hus var det massvis av folk där och jag ville hälsa på alla och rätt många ville hälsa tillbaka. Matte hade massa gott godis och tuggpinne med sig till mig så när allt folk samlades på bänkar fick jag ligga i knäet och gnaga på pinne. Det gjorde jag tills det var dags att gå iväg på lek- och bajsstund med matte. Jag sprang efter skojiga grankottar och var på mitt allra bästa humör. Matte fikade och jag fick smaka ostfralla. Sedan skulle alla sitta och lyssna igen och då fick jag ligga i knäet som jag brukar gilla, först ville jag inte alls men rätt snart kom jag på hur trött jag var och somnade. Jag vaknade när en  gubbe gjorde en massa konstiga ljud och lät som gräshoppor och fåglar, men jag somnade om igen tills matte väckte mig för att vi skulle ut i skogen - äntligen tyckte vi båda två. Jag var jätteduktig att gå och så fort vi stannade hittade jag på nåt kul att göra som att gnaga eller gräva. Vi gick långt och när matte skulle laga mat fick jag sova middag i bilen, det var rätt skönt att få vara ifred. Efter maten bar det av i skogen igen och då var jag piggast av alla. Jag hade helst velat vara lös för då hade jag kunnat springa mitt snabbaste och hälsa på alla skojiga människor som hade goda saker till mig. Jag grävde efter rötter och skällde lite för att det var så kul  - många skrattade och jag blev nog rätt smutsig. När vi skulle vända tillbaka efter en timme var jag lite för trött och då var det skönt att matte bar mig några meter sedan skuttade jag över stock och sten själv igen. Imorgon ska jag iväg och kolla på mamma när hon springer och matte har lovat att jag ska få träffa käraste lilla syster Siri från Ronneby också - men först ska jag sjusova ordentligt.

Vi hade fint besök av damerna Stella och Fricka torsdag - söndag och här njuter båda av att ligga i mattes knä när vi besökte Fanny och Maggan. Härmed är det bevisat att en whippet aldrig blir för gammal att krypa upp i knäet.

I helgen fick vi äntligen återse favoriterna Fanny, Maggan, Hermann och Folke. Nils Holger var på utställning men Mossa och Folke fattade verkligen tycke för varandra. Jag förstår henne för charmigare nalle får man verkligen leta efter. För övrigt har det varit mycket race i skogen de senaste dagarna och jag är duktig på att träna upp mig  själv inför helgens återkomst i whippetrace. Jag är fortfarande mycket snabbare än Mossa men hon kämpar på bra och skäller och gnyr när hon aldrig kommer ikapp...

Åh vilka härliga dagar vi hade på sjön jag och hela familjen. Det är i och för sig OK att vara tillbaka i Småland också, åtminstone när matte fortfarande har sommarlov vilket innebär långa sovmornar för mig och sen långa promenader när jag har hunnit vakna. Idag gick vi först i Skir och sedan runt Växjösjön på eftermiddagen. Mossa är för rolig för trots att hon växer och snart ser nästan lika stor ut som jag märks det att hon inte är mer än några månader gammal. Hon blir så trött när hon blir trött att hon nästan inte går att väcka...hon la sig tillrätta på hissgolvet häromkvällen när vi skulle ut till exempel. När hon är pigg är hon dock piggast i världen och busigast. Förresten hälsar hon nu att hon alls inte måste åka hiss för trapporna går det finfint att hoppa jämfota nerför. Liten märks det att hon är när vi är ute på promenad också - som ikväll när vi fick möte av en tjej på inlines och Mossa raskt hoppade bakom matte för att söka skydd. Annars är hon inte rädd för mycket och när hon blir törstig kan hon tänka sig att kliva ut i sjön för att dricka. Det skulle jag aldrig göra om jag så höll på att törsta ihjäl - om blöta tassar tycker jag inte!

Nu när vi är tillbaka hemma igen är det skoj och stoj i Bokhultet som gäller. Idag var det dock extremt myggigt och fuktvarmt samt regnigt så turen blev inte så lång. Vi busar bra hemma på sängen också och i soffan och däremellan. Ljudligt ska det busas och kanske brås jag ändå på min halvsyster Lolly när jag gurglar mot Mossa.

Mossa hälsar att hon igår tappade sin första tand och bredvid där den satt är en annan tand väldigt lös. Idag fick hon en söt glugg framtill också, troligen var det väl någon pinne i skogen som hjälpte till... så nu har hon väldigt svårt att säga s... Hon är piggare och gladare än någonsin och skulle nog helst vilja följa med in till varenda granne som öppnar dörren på glänt. Joggare är också intressanta och överhuvudtaget människor som passerar oss på våra promenader. 

Den 1 augusti fyllde matte Klara 30 år och vi firade på Birkskär med en massa spring på klipporna med horisonten och det blåa havet som kuliss. Efter allt springande var det inte dumt med en tupplur tillsammans med matte på de varma hällarna.

Den 29 juli bar det av med Havglunt och här ligger vi tryggt under filtar på lastluckan. Vi var trötta efter en hel helg av utställningar i Mariefred. Jag placerade mig på tredje plats på söndagen, det var väl OK men det är skojigare att springa mitt snabbaste - det får jag göra i slutet av augusti igen - längtar!

Matte lyckades den 19 juli med konsten att dra upp två regnbågar ur lilla Kviddtjärn. Det här var den första firren och Mossa var som alltid med på ett hörn.