balzacfamousblue

Nu är det mindre än två dygn kvar tills vi kommer susande till Enköping och valplådan. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira min födelsedag på än detta. Vi längtar och väntar enormt, samtidigt jobbar vi massor och tiden rusar iväg. Det  kändes toppen att se dig på bild med alla dina små, älskade Nemi! Nästa vecka kommer vi att uppdatera bloggen med en drös egna bilder. Ha det fint - njut, ät och sov så ses vi om bara ett litet tag...

Fyra flickor och två gossar var det i min tjocka mage. Nu är jag lite trött men mycket lycklig och pysslar om mina små så mycket jag kan.

När mattarna kom och hälsade på blev jag så glad och ville busa i trädgården och gnaga på ett gammalt ben, promenad var också kul för att inte tala om mys i soffan under sovsäcken på morgonen.

Åh älskade Skrutt om du visste vad jag ler åt den här bilden. Nosen vädrandes i vårsolen och magen så rund så den nästan hänger. Undrar vad du tänker när du ligger i tv-soffan och myser. Vi är bara glada hela tiden över allt som väntar oss. Snart ses vi, om du vill får du börja föda valparna på torsdag så att det kanske är över när vi dyker upp eller så kommer vi susandes när AL ringer, men sötaste du - vänta inte tills på söndag för då måste vi fara hemåt igen.

Dessa små håller matte sällskap i sängen när Nemi går i väntans tider. Nu väntar vi på bild från AL för att kunna uppdatera med den sötaste tjockisen vi vet....

Nu har jag låtit matte ta över mitt bloggande eftersom jag numera tillbringar dagarna antingen i soffan med en filt eller i Dicks säng nära hans huvudkudde. Matte skriver...

Det kom ändå som något av en chock detta - att det är möjligt att sakna lilla Skrutt så oerhört. Det ekar tomt här hemma och vi slås båda av hur många hundra gånger om dagen som vi vanligtvis brukar ägna oss åt henne. Varje morgon en puss på halsen, en snusing mot hennes varma mage när vi lyfter på täcket, känslan av lycka när hon pustar och sträcker på sina långa ben - somnar om medan vi äter frukost, hur någon av oss sedan släpar henne ut genom dörren efter att mer eller mindre ha baxat ner henne från sängen. Varje lunch en härlig skogspromenad och så den där nyfunna glupande apiteten på godsaker när vi är hemma igen. Varje eftermiddag/kväll en ny skön promenad runt sjön eller ut till Bokhultet och dagens stress och bekymrade tankar seglar iväg i takt med Nemis skutt efter pinnar. Vi påminns istället mer än hundra gånger dagligen om allt detta och snubblar över leksaker och goda gamla tuggben. I sängen har numera Tufsen och lill-lill Skrutt flyttat tillbaka (foto kommer inom kort...).

Det bästa med all denna längtan är dock att plötsligt genomfaras av insikten att vi har en helt unik och fantastisk tid framför oss, nu är det bara nedräkningen kvar tills valparna kikar fram och när tankarna på  rosa trampdynor och små små gnyenden tar över känns det bara varmt och lugnt i magen.

Tack för att du finns i våra liv älskade Skrutt - vi tänker på dig mer än du anar och vet att du har det toppen med sällskap och soffmys hos Balzacs!

Här är vi på promenad på kyrkogården, min matte, hennes mormor och jag. Solen sken och jag var på toppenhumör.

Vi hälsade på hos mattes mormor i Oxelösund på vägen upp till påsklovet och som vanligt fick jag ligga i mattes knä när jag ville. Som vanligt fick jag godsaker av mormor och jag sov sedan gott på hennes matta.

Nu har vi påsklov hela familjen och det är härligt. Jag sover mest och äter så fort jag bjuds. Promenader är mindre kul, men det funkar eftersom matte har kommit på att muta mig med små godbitar. Att strosa runt i trädgården är lika intressant som vanligt och lekfullheten finns kvar som förr. Jag blir rundare om magen för var dag som går och imorse jublade mattarna över att de fick syn på den typiska dräktighetsflytningen... Typiskt - som om dom inte riktigt hade fattat att jag är ordentligt på smällen förrän dom fick se det. Jag vet precis vad som är på gång och bekymrar mig inte det minsta. Hoppas på snälla valpisar som inte bits för hårt. Matte säger att hon tror att det är tio stycken, det tror inte jag, men ganska många blir det nog eller i alla fall fler än syrrans två gossar och förhoppningsvis några små döttrar. Idag åker vi vidare från Södertälje till Kolmården och det blir bra för trädgården är så härlig och jag sover alltid så bra i tystnaden på landet. Mitt i påskhelgen kommer jag sedan att bli avlämnad hos Anna-Lena för att boa in mig ordentligt de sista två veckorna av dräktigheten. Mattarna försöker att inte tänka på hur tomt det kommer att kännas när de kommer hem till Växjö utan mig.